Modet genom århundradena

Renässansen

Under renässansen växlade klädedräkten oerhört mycket och speciellt italienarna var synnerligen modemedvetna.

Under 1500-talet förändrades den slanke unge mannen och den spröda kvinnan till en stark man med breda armar respektive en mogen kvinna med fylliga former.

För männen gällde bland annat breda ärmar - upp till 50 centimeter i genomskärning och zimarran, som var en överrock med växlande längd och pälskantade öppningar för armarna. För kvinnan var den enkla underklänningen (gamurran) med långa ärmar och rundskuren kjol, och över den bars en elegant överklänning, i klara, ljusa färger. Mestadels hade man obetäckt huvud; det blev modernt med hög panna, och kvinnorna flätade in pärlor i frisyren.

Under renässansen kom också det spanska modet (åren 1550-1618), som nådde sin höjdpunkt under Filip II av Spanien. Det var ett strängt mode, med styva, obekväma kläder och kvarnstenskrage alternativt spetsprydd pipkrage. Andra detaljer var kläder av broderat tyg med ärmar av avvikande material samt spetsmanschetter.

Bilden till höger visar Elisabet I av England, i den spanska modedräkten med rund styv krage, klänning i mörkt tyg (för den rike besatt med ädelstenar) och pärlor i håret

Under trettioåriga kriget (1618-1648) kom modet att förändras bland annat såtillvida att den spanska kragen försvann och kvinnorna lät håret falla fritt ner över axlarna. Kjolen föll lätt och ledigt till golvet för att till sist släpa något. Modet krävde mörkt hår, och blondiner färgade håret med ett svart pulver. Det var även populärt med en mask över ögonen och kappor med kapuschong samt pälsmuff.