Älgens horn

Älg med skovelhorn

Älg med stång- eller grenhorn Foto © C Schultz

Hos älgen förekommer två olika sorters horn. Stånghorn eller grenhorn som har långa taggar och skovelhorn som är mer utplattade och med korta taggar.

Det är endast tjurarna som har horn. Allt efter hur många taggar en älgs hurn har, t.ex. om vardera hornet har sju taggar, benämns älgen en 14-taggare.

Redan under det första året får tjurkalven små knölar i pannan. Året därpå i april - maj börjar hornen växa ut.

Hornen är klädda med "basthud" som ger hornen näring medan de växer. Hornen utvecklas oregelbundet, de kan växa två centimeter på ett dygn. Hornen slutar växa i augusti - september och då skaver älgen av basthuden - älgen fejar hornen - mot träd och buskar. Det brukar bara ta någon timme.

Älgen tappar hornen under vintern, vanligen i januari - februari. De tappar inte båda hornen samtidigt utan bara en hälft åt gången. Nya horn växer sedan ut under sommaren.

Om älgen som kalv får stånghorn kommer den att ha såna horn resten av livet. På en älg som har skovelhorn kan hornen byta till de lättare stånghornen när den blir äldre. Vilken sorts horn älgen får är ärftligt.

Älgen har de bästa och största hornen i 6 - 11 års ålder. Hornen blir sedan mindre och antalet taggar minskar. Det går därför inte att på hornen avgöra hur gammal en älg är.

En stor krona med många taggar har hög status. Den största kronan man känner till är 164 cm mellan spetsarna och finns i Köpenhamn. Den största i Sverige är 150 cm. De tyngsta hornen har älgarna i Alaska, de kan väga ända upp till 40 kg.

Älgtroféer och rekordhorn